Som en kniv i hjärtat följt av en smäll på käften.
Vad skall man säga? Magont och ångest, hat och skrik, myteri och tårar. Många konstiga saker sker när laget man älskar ligger under med 2-1 i det absoluta slutet av den andra förlängningskvarten i en cupsemifinal. Folk lämnar arenan, andra står tysta, ännu fler skriker ut sin vrede. Och i de flesta fall så efterlids detta av skallret från när fansen sparkar och slår i plexiglaset på biljettburarna påväg ut från arenan, blandat med ångestdrypande skrik.
Men inte idag, inte den här gången. Ibland sker mirakel. Den 2 Juni 2003 skedde just detta. Samuel Ayorinde smekte in 3-3 i det absoluta slutet av derbyt mot Djurgården. Detta efter en makalös upphämtning med 3 mål på 12 minuter.
Och idag skedde det ännu ett mirakel. Nästan 118 minuter hade passerats när Nils-Eric Johansson tryckte in bollen efter en hörna och kvitterade till 2-2. Euforin gick att ta på inne på den Norra läktaren. Och hoppet återkom. Efter att ha tappat en 1-0 ledning i slutminuterna av den andra halvleken och dessutom åkt på ett baklängesmål i den första förlängningskvarten så var det nu alltså återigen utjämnat. Men det skulle komma mer.
Det är just sådana här saker som egentligen bara sker lag som har självförtroende och spelar bra. På övertid i den andra förlägningskvarten, bara sekunder innan ett straffavgörande så slår en liggandes Mattias Östberg till bollen med handen i straffområdet och AIK får straff.
Som vanligt så kliver Markus Jonsson fram med självförtroende och lägger säkert in bollen till 3-2. Vår egen Mr.100% verkar onekligen vara totalt inkapabel till att missa en straff.
Det känns svårt att analysera en sådan här match någorlunda objektivt såhär pass nära inpå. Men konkret så kan jag säga att AIK spelade stundtals bra, stundtals riktigt dåligt. Vi hade möjligheten att stänga matchen flera gånger om, men lyckades inte leverera. Men vi vann. Som vanligt den här säsongen så gör vi det inget vidare bra, men vi vinner.
Så, jag ger mig för denna gång och slussar helt enkelt vidare till massa trevlig läsning, lyssning och anskådning.
Final på Råsunda den 7 November mot antingen IFK Göteborg eller Helsingborgs IF (semifinal 2 spelas den 16/9).
VINNA CUPEN, VINNA CUPEN, AIK.
fotbollskanalen.se
blackbeat.se
aikfotboll.se
Men inte idag, inte den här gången. Ibland sker mirakel. Den 2 Juni 2003 skedde just detta. Samuel Ayorinde smekte in 3-3 i det absoluta slutet av derbyt mot Djurgården. Detta efter en makalös upphämtning med 3 mål på 12 minuter.
Och idag skedde det ännu ett mirakel. Nästan 118 minuter hade passerats när Nils-Eric Johansson tryckte in bollen efter en hörna och kvitterade till 2-2. Euforin gick att ta på inne på den Norra läktaren. Och hoppet återkom. Efter att ha tappat en 1-0 ledning i slutminuterna av den andra halvleken och dessutom åkt på ett baklängesmål i den första förlängningskvarten så var det nu alltså återigen utjämnat. Men det skulle komma mer.
Det är just sådana här saker som egentligen bara sker lag som har självförtroende och spelar bra. På övertid i den andra förlägningskvarten, bara sekunder innan ett straffavgörande så slår en liggandes Mattias Östberg till bollen med handen i straffområdet och AIK får straff.
Som vanligt så kliver Markus Jonsson fram med självförtroende och lägger säkert in bollen till 3-2. Vår egen Mr.100% verkar onekligen vara totalt inkapabel till att missa en straff.
Det känns svårt att analysera en sådan här match någorlunda objektivt såhär pass nära inpå. Men konkret så kan jag säga att AIK spelade stundtals bra, stundtals riktigt dåligt. Vi hade möjligheten att stänga matchen flera gånger om, men lyckades inte leverera. Men vi vann. Som vanligt den här säsongen så gör vi det inget vidare bra, men vi vinner.
Så, jag ger mig för denna gång och slussar helt enkelt vidare till massa trevlig läsning, lyssning och anskådning.
Final på Råsunda den 7 November mot antingen IFK Göteborg eller Helsingborgs IF (semifinal 2 spelas den 16/9).
VINNA CUPEN, VINNA CUPEN, AIK.
fotbollskanalen.se
blackbeat.se
aikfotboll.se
Kommentarer
Trackback
